just tell me....

Tänk om livet skulle vara som på tv. Kärleken skulle vara som på tv. Killar skulle vara som på tv.

Man hittar den man "ska" vara med, den som är gjord för just mej. Är sådär romantisk som man bara önskar att han ska vara. Säger och gör sådanna saker som får en att smälta. Men det är inte så. Livet är inte som på tv. Hur mycket man än vill så kan man inte bestämma vem man ska tycka om, vem man ska vara med. Känslorna lever sitt eget liv. Hur mycket man än vill släppa någon så går det inte att bestämma.
    Jag träffade en gång killen som var "gjord" för mej. Som hade alla egenskaper som jag önskar i en kille. Han var "perfekt". Förutom en sak.... Jag blev aldrig kär i honom. Visst älskade jag honom, jag kunde inte göra annat, men blev aldrig förälskad. Jag försökte, länge, ville ju inte släppa honom. Han var ju den "perfekta" killen. Men hur mycket jag än ville, önskade, hoppades, så fanns inte Det med stort D där, något fattades. Tillslut var det bara att inse att det inte gick att fortsätta bara för att han var så bra, det var inte snällt mot varken mej eller honom. Detta var några år sen och jag har inga känslor kvar för honom. Visst tänker jag på honom, undrar hur det skulle kunna blivit om Det fanns.

    Sen har vi dessa killar som verkligen inte är gjord för en. Förhållanden som gör att man mår mer dåligt än vad man mår bra. Man bara ger o ger, en massa energi läggs på att bara få det att funka. Man får inte tillbaka ens hälften av vad man ger. Men så finns Det. Känslorna är otroligt starka och hur mycket man än vet att det inte ska vara vi så kan man inte släppa. Man hoppas att han ska "ändra" sig, att det ska kunna funka. "Jag tycker ju så mycket om honom". Men det är samma sak här. Man kan inte bestämma, känslorna är inte logiska, de lever sitt egna liv.

    Life sucks most of the time....

    Man kanske bara ska vara ensam. Då slipper man alla dessa eviga problem, tjaffs, bråk, tårar... Men man missar samtidigt så mycket mer, värme, närhet, kärlek, tvåsamhet. Fan, inte lätt detta... Det är väl bara att vänta o se vad livet har planerat för en...

    Alone or in a relationship???
            Please, just tell me...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0