den perfekte partnern...??
- snäll
- omtänksam
- kärleksfull
- smart
- intressant
- romantisk (inte överdrivet, men tänker på det där lilla extra som kryddar tillvaron)
- en stark personlighet (veta vad han vill, så man kan få lite heta diskussioner)
- humor
- rolig
- glad
- god lyssnare
- utstrålning
- sexig (man kan vara sexig på många olika sätt)
- muskler (inte överdrivet, utan typ "fotbollskropp")
- lång (längre än mej iaf)
Listan kan göras oändlig. Jag vet att jag har höga krav, men det är inte så illa. Det här är min bild av den "perfekta" killen men jag är inte helt bakom flötet, jag vet att han inte finns. Men ju fler av dessa punkter han uppfyller desto bättre, och sen är ju vissa mycket viktigare än andra. Han måste iaf ha DET. Man måste kunna skratta och gråta tillsammans. Bara ligga en hel natt, kramas o prata om allt o inget, jag saknar det så mycket.
...Kärlek... Det måste vara den sak som får flest folk att må bra och dåligt. Det kan få en att känna sig som att man är
världens lyckligaste och man svävar fram på rosa moln men det kan också få en att känna som att man ska dö, att man ska gå sönder, att man aldrig ska bli lycklig igen...
Enligt Svenska Akademins ordbok betyder kärlek:
"En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".
När man precis har träffats så kan man känna att denna person är som gjord för just mej. De små felen som individen i fråga har är antingen bara charmiga, försumbara eller att man kanske kan "fixa till dem". Men alltefter tiden går och den första förälskelsen gå över, antingen till kärlek eller bara försvinner, så ser man personen i ett helt annat ljus. Oftast är han inte lika perfekt som man trodde. Man inse att man inte kan förändra någon annan, denne kan endast, med mycket vilja, möjligen förändra sig själv i någon grad. Personligheten har man fostrats till och är en del av identiteten och går därför oftast inte att göra något åt. Det är bara att gilla läget och acceptera eller fundera om denne person är något för mej....
Jag läste någonstans om att vid sökandet efter den perfekta partnern ska man tänka på detta;
" ...välja rätt person i en syskonskara. Två småsyskon fungerar sällan bra tillsammans båda är för bortskämda och ofta överbeskyddade. Ett mellansyskon är ofta smidig och diplomatisk, har ofta förmåga att anpassa sig. Två äldsta syskon eller, enda barnet, fungerar sällan - det blir lätt krig. Är du äldsta barnet - välj då gärna ett småsyskon eller ett mellansyskon. Är du ett bortskämt småsyskon så välj gärna ett diplomatiskt och ansvarstagande mellansyskon så kan du fortfarande vara överbeskyddad."
Jag är ett mellan syskon... Hmmm, vem ska jag välja...???
♥
