fridaida

En vän sa till mig:

- De gamla grekerna hade två olika begrepp för tid;

1) kronologisk tid - den tiden som följer klockan, sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år...

2) upplevd tid - hur man upplever tiden, hur något långt tillbaka kan ligga nära en känslomässigt, kännas som att något som hände för många år sen var igår.

Jag är en människa som nästan alltid lever i upplevd tid. Jag har väldigt svårt att leva i nuet, lämna saker bakom mig, släppa taget. Jag håller gärna kvar lite för länge än att släppa för tidigt, vilket kanske kan vara bra i vissa fall. Det kan vara bra saker som jag längtar så tillbaka till. Det kan vara jobbiga saker som jag bara inte kan släppa, utan de ligger o pyr i mig o kommer upp till ytan nån gång då o då. Det kan vara människor. De som gjort mig illa, som jag bara vill glömma. Eller människor som satt sig i mitt hjärta, betytt mycket för mig, som jag bara inte kan glömma.

Min vän frågade även:

- Om du skulle träffat dig själv för 10 år sedan, 15-åriga Frida, vad skulle du säga till henne nu?

Jag skulle försöka få ner mig på jorden. Jag trodde jag visste allt, klarade allt, att ingen skulle kunna sätta sig på mig.

Jag har blivit mycket av den Frida som jag trodde jag var då, men lite mer realistisk, mer negativ, o inte lika bra självförtroende. Jag har lärt mig mycket på dessa 10 år. Lärt känna mig själv. Många saker har jag lärt mig den hårda vägen men det är också en erfarenhet.

Jag skulle även få henne att leva i nuet, tänka framåt o positivt. Inte älta, hålla kvar en massa dåliga minnen, tankar. Få henne att lära sig vara lycklig i sig själv, inte vara beroende av andra för att må bra.

Det finns så mycket jag skulle säga till denna fina Frida, få henne att alltid hålla huvudet högt o göra det som hon mår bra av.

Men jag kanske kan göra detta nu. Lära mig vara lycklig, acceptera mig själv för den jag är, att jag får vara glad o må bra. Att jag ska vara mer positiv, tänka framåt o lämna det dåliga bakom mig...