hur vet man??

Ååååå, ja e så klantig...=/
skulle fixa till min header lite tänkte ja..
men frida e inte den mest tekniska när de handlar om datorer, så ja råka göra nåt så den blev helt annorlunda, o ful...=(
min söta lilla syster ska hjälpa mej att fixa tillbaka den som den såg ut förr... tack honey!!!!


ja kikade på ett skit program, som ja faktisk brukar titta på om de råkar vara på tv:n när ja ska titta, måste ja erkänna...=)

där e de iaf folk som gifter sig med varandra kors o tvärs, skiljer sig o gifter sig me exets dottern/son, bror/syster, mamma/pappa el fan o hans moster....
de träffas o efter en piss kvart säger de att de älskar varandra o sen gifter de sig... så ivrigt, så snabbt....

hur lång tid tar de egentligen innan man kan/ska säga att man älskar någon i ett förhållande?
tänk om man säger de alldeles för tidigt?
va betyder de när man säger de?
hur vet man att man gör de på riktigt?
måste man sedan gifta sig för att de ska vara seriöst?
ska man inte veta helt säkert att partnern är "den rätta" innan man gör något så seriöst som att gifta sig?
- för de är väl meningen att man gifter sig för att de är tänkt att de ska hålla hela livet....

ja tycker att folk förlovar sig, skaffar barn, osv, hur som helst.
de känns som att människan idag är så rädd för att vara själv o så ivrig att få den "perfekta" familjen - villa, volvo o vovve...


ja har alltid haft bilden o strävat efter de perfekta förhållandet, att man gifter sig o skaffar barn, o sedan håller ihop o älskar varandra i nöd o lust... min föräldrar är typ exemplet....

men ja vet att de inte funkar så el att de e så lätt...
man kan förbereda sig på att med 50 % säkerhet att de inte kommer hålla när man gifter sig..

man är otrogen, man slutar älska varandra, man träffar någon annan, osv, osv, osv...

de känns som att folk inte orkar kämpa längre...
man har barn, hus, bil o allt dedär men man ger upp för lätt, man riskerar allt för lite spänning...


 

de känns så oerhört trist att tänka såhär men ja känner att ja måste ha detta i bakhuvudet, så ja e förberedd, så ja inte faller så djupt om/när de händer....


hmmm, mkt frågor nu... men hur vet man??
hur vet man att de är på riktigt?
kan man veta de....???
















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0