fridaida

Gör det du brinner för

- man vet aldrig när det tar slut!

Livet är för kort för att göra något som inte känns meningsfullt för oss. Ibland måste vi dock göra mindre roliga saker för att nå målet. En så kallad transportsträcka mot det vi vill. De misstag vi gör lär vi oss förhoppningsvis någonting av men de är alltid en erfarenhet, en sak som gör oss till den vi är idag. Man kanske behöver göra många misstag och möta många motgångar för att nå målet. Men att försöka hålla målet i sikte, se det man strävar mot framför sig, är viktigt i dessa situationer. Gör man det så är det mycket lättare att orka hålla ut. Men när man sen väl är där och har nått målet, så är alla de där mindre roligare sakerna värt de, för de har fått dej dit vill.

Ofta är vi inte så bra på att uppskatta det som är bra runt omkring oss. De svårt att se de ljusa i saker o ting, man målar allt svart eller i bästa fall grått. Sån är jag. Även fast det egentligen är så mycket som är så bra, underbart o fantastiskt i mitt liv så har jag förmågan att hitta och se de saker som är mindre bra. Jag måste lära mej att uppskatta det som är bra... Tänka positivt...

Det är mycket bra som kommer att hända framöver. I sommar;

- Spinning

- SATS

- PT

- o inte minst Gotland

- Sol o glassa vid poolen men nära o kära

o inte minst till hösten. Det kommer bli så otroligt kul o väldigt lärorikt.

- Praktik på Bosön

- D-uppsats skrivande

Jag kommer att ta examen, efter 4 års pluggande;

- Magisterexamen i idrottsmedicin och coaching!!!

Sen kommer jag ju bo nära min familj igen. Inte missa alla saker som händer med o runt Thean, vilket har varit bland de jobbigaste när jag bott i Umeå. O vännerna i Uppsala. Att behöva bo hemma hos mamma o pappa igen kanske bara kommer bli roligt. Iaf i sommar med poolen, trädgården o närhet till naturen. I annat fall så blir de en transportsträcka, någonstans att bo medan jag pluggar.
Det kommer bli så bra =)
Det gäller bara att jag ser det ljusa i det o ha målet i sikte när det känns grått o trist...=)
Tänk positivt Frida... Positivt!!!
=D

Sommaren är påväg till umeå. Träd o buskar börjar få gröna små blad o gräset är grönt. Solen skiner och värmer. Folket i stan börjar tina upp, komma ut o minska på antalet klädesplagg. På varenda bänk i solen sitter någon med ansiktet riktat mot den blå himlen o bara njuter. Det är så underbart. Trots att det är några snöhögar kvar så börjar man tro att sommaren även kommer komma till umeå.

Har haft en vecka av känslomässig bergodalbana. Ena stunden ganska uppåt o glad, o nästa frossat choklad framför tv:n o tyckt synd om mej själv. Hade en riktigt usen onsdag. Kan dock behöva sådanna dagat ibland. Bara gråta o gråta... Va ganska länge sen sen sist, så efteråt kändes de rätt ok. Hoppas på en bättre vecka, den börjar bra iaf...=)

Helgen va lugn. I torsdags o fredags var det idrottsmedicinskt vårmöte här i Umeå. Alla höjdare i Sverige va här, överläkare o alla andra viktiga snubbar, även några från Danmark o en från Staterna. Massa intressanta föreläsningar. Det var kul o mkt lärorikt. Var dock helt förstörd på fredagen, blev en lugn Frida kväll i soffan. =)

Lördagen blev de lite fix på stan innan jag skulle träffa Patrik för en fika. Jätte trevligt, massa skvaller, skolsnack o framtidsplaner. Hem för att äta, byta om o till IKSU där ja Mary satt o fixa lite med uppsatsen. Riktigt evighetsgöra, men men, inte lång tid kvar tills det ska va klart.. Så det är bara att bita ihop o skriva.

Sen blev de squashmatch (som jag förlora), mat o slapp framför tv:n.

Igår satt vi igen med uppsatsen innan de va dax för brännboll med klassen i det underbara vädret. Så kul!!! Har blivit lite av de de senaste veckorna. Hur kul som helst. O jag träffar bollen nästan varje gång, vilket inte gör saken sämre...=P

Idag har jag o Mary har bestämt oss för att träffas för uppsats skrivande kl 14. Så idag har jag sovit ut, ätit en lång god frukost, suttit på balkongen i solen med en kaffe o läst bok. Hur skönt som helst!!!

Nu ska jag börja göra mej i ordning för skolan...=/

Inte långt kvar nu... Några få veckor...=S

Läskigt...

Blev bara träning 3 dagar denna vecka...=/ Hade sagt minst 4. Kom upp till Ume måndag morgon, satt på skolan o hemma hela dagen/kvällen o pluggade. I tisdags så blev de iaf en sväng förbi IKSU, rygg/axlar/bröst + lite löpning efteråt, kändes bra o gick kanon. I onsdags blev de cross 20 min o löpning 20 min, halsen inte helt 100, men kändes ok. Blev även in- o utsida lår oxå. Torsdags blev de lite löpning annan jag mötte ida i squashmatch...=) Va tok länge sen jag spela squash men de gick bra. Ida e dock jätte bra på att serva, vilket inte jag är men fick igång en bra match, fast jag förlora...  Skulle blivit ett styrkepass idag. Men spela brännboll på förmiddagen o satt o plugga med Mary på IKSU ett par timmar på eftermiddagen. Efter det var jag helt slut, pallade inte alls att träna, så det blev hem o bänka sig i soffan, framför tv:n, med en kaffe i handen...=)

I fredags fyllde världens finaste lilla tjej hela 2 år. Gått så sjukt fort. Kommer ihåg när jag fick mms av Sia, med en bild på lille fjanten, där det stod att det blev en liten tös. Jag missade hennes 1-års dag så de kändes jätte tråkigt att missa 2-års dagen också. Men kunde inte åka hem, hade ju våran utsparkssittning samma dag. Av mej, Nea, Tampe, Viktor o Nattis fick hon en studsmatta o kläder. Ringde iaf o sjöng för henne...=)

Finns inget finare än du mitt hjärta!! Älskar dej mest!!!!! ♥

Som sagt var det utsparkssittning som 2:orna fixade för oss 3:or i fredags. Kändes lite olustigt. Känns som insparkssittningen, då vi blev guldnollor, inte va alltförlänge sen. Men det va 6 (!) terminer sen, helt sjukt. Temat denna sittning var Astrid Lindgren. Jag o Mary va skit snygga som vildvittror från Ronja Rövardotter, haha. Skit kul...=)Det var många snygga tolkningar, men bäst va ju grabbarna från nästet, Fredrik, Mange o Danne = Sörgården, Mellangården o Norrgården. Haha, såå bra. Det va den sista sittningen. Känns jätte konstigt. Blit lite känslosam när jag tänker på de. =(

Förhoppnignsvis kommer vi ha nån sorts fest tillsammans alla i klassen innan vi sprids med vinden...=S

De e bara 28 dagar kvar innan jag flyttar hem till Ua igen. 28 fjuttiga dagar, inte ens 1 månad... Fattar inget, helt sjukt...!!!

Nu ska jag strax hoppa i säng. E helt slut, sov inte många timmar varken i fredagsnatt o igår natt, så behöver verkligen min skönhetssömn inatt. Annars kommer det inte bli roligt för Mary imorn i skolan, bitchen i Frida vaknar till liv om hon inte får sussa mina 8-9 timmar...=P

So long...!!!

Tänk om livet skulle vara som på tv. Kärleken skulle vara som på tv. Killar skulle vara som på tv.

Man hittar den man "ska" vara med, den som är gjord för just mej. Är sådär romantisk som man bara önskar att han ska vara. Säger och gör sådanna saker som får en att smälta. Men det är inte så. Livet är inte som på tv. Hur mycket man än vill så kan man inte bestämma vem man ska tycka om, vem man ska vara med. Känslorna lever sitt eget liv. Hur mycket man än vill släppa någon så går det inte att bestämma.
    Jag träffade en gång killen som var "gjord" för mej. Som hade alla egenskaper som jag önskar i en kille. Han var "perfekt". Förutom en sak.... Jag blev aldrig kär i honom. Visst älskade jag honom, jag kunde inte göra annat, men blev aldrig förälskad. Jag försökte, länge, ville ju inte släppa honom. Han var ju den "perfekta" killen. Men hur mycket jag än ville, önskade, hoppades, så fanns inte Det med stort D där, något fattades. Tillslut var det bara att inse att det inte gick att fortsätta bara för att han var så bra, det var inte snällt mot varken mej eller honom. Detta var några år sen och jag har inga känslor kvar för honom. Visst tänker jag på honom, undrar hur det skulle kunna blivit om Det fanns.

    Sen har vi dessa killar som verkligen inte är gjord för en. Förhållanden som gör att man mår mer dåligt än vad man mår bra. Man bara ger o ger, en massa energi läggs på att bara få det att funka. Man får inte tillbaka ens hälften av vad man ger. Men så finns Det. Känslorna är otroligt starka och hur mycket man än vet att det inte ska vara vi så kan man inte släppa. Man hoppas att han ska "ändra" sig, att det ska kunna funka. "Jag tycker ju så mycket om honom". Men det är samma sak här. Man kan inte bestämma, känslorna är inte logiska, de lever sitt egna liv.

    Life sucks most of the time....

    Man kanske bara ska vara ensam. Då slipper man alla dessa eviga problem, tjaffs, bråk, tårar... Men man missar samtidigt så mycket mer, värme, närhet, kärlek, tvåsamhet. Fan, inte lätt detta... Det är väl bara att vänta o se vad livet har planerat för en...

    Alone or in a relationship???
            Please, just tell me...