närhet!!!
Jag har börjat träffa en kille lite, ganska oskyldigt o inte så seriöst. Men gud vad jag märker att jag saknar närhet, hur underbart det är att bara ligga i soffan, kramas, klia varandra på ryggen, mysas o titta på tv. Att någon tar på en...!!!Det är så underbart!!! O att sen krypa ner i sängen tillsammans, ligga nära varandra hela natten. Att bara ha någon nära mig får mig att må så bra, när någon tar på en, då känner jag hur mycket jag saknar o törstar efter närhet.
För några år sedan när jag hade ett långt förhållande hade jag så svårt att somna om inte han låg nära mej. Ibland när han inte ville lägga sig lika tidigt som jag fick han lägga sig med mej tills jag somnade o sen gå upp igen. Som ett litet barn...=)
När jag sen flyttade upp till Ume o var singel en längre tid hade jag svårt att somna/sova med någon nära mig. Jag kunde ligga o mysas en massa tills jag ville sova, då ville jag rulla över till min sida o sova för mig själv. Var fortfarande så när jag träffade A o under hela vårt förhållande. Han tyckte inte alls om det utan ville ligga nära hela natten, vilket jag inte kunde. O att han var tok varm av sig gjorde ju inte saken lättare, då började man svettas efter bara någon minut med han intill sig. Eftersom vi hade ett långdistans förhållande o träffades, i bästa fall, varannan helg, så ville jag inte vänja mig vid att sova nära honom heller. Det skulle bli ännu jobbigare att inte ha han intill mej sen när jag var själv.
Sover som sagt inte bra när jag ligger nära någon, men nu känner jag man får offra sig de få nätter man sover med någon, för den där lilla närheten behöver verkligen jag!!! Suck, varför kan saker o ting inte bara en endaste gång gå ens väg...??? I alla fall ett litet tag...???!!
